Ätstörningar?
Jag märkte att jag var hungrig. Och kom ihåg att det var länge sen jag åt sist, typ flera timmar sen. Men jag hade ingen lust att laga nåt riktigt (läs: för lat) och var inte direkt sugen på nåt heller, så jag tog en banan. När jag skalade den såg jag till min besvikelse att den hade flera bruna stora fläckar. Jag tappade aptiten litegrann. Tog ändå en tugga med tanken att inte känna efter så noga, utan mest svälja. Men konsistensen var så mjölig och mosig och bananen var brun inuti, så jag spottade ut tuggan och därefter slängde jag hela bananen. Sen bestämde jag mig för en macka istället. En tråkig fullkornsmacka med ost på. Inte så gott, men är man hungrig så. Jag tog en tugga och kände ganska snabbt hur något hårt knastade emot mina tänder. Jag spottade ut tuggan och granskade den (trevligt, jag vet!) och jag såg något som var misstänkt likt lite grus. Blä! Där försvann min lust för den mackan så även den hamnade i papperskorgen. Jag fick helt enkelt ta och inse att det inte var meningen att jag skulle äta nåt ikväll, ingen idé att reta ödet och försöka mig på nåt nytt ät-projekt. Istället hällde jag upp ett stort glas coca cola. Min middag. Inte så mättande men gott.
Har ni någon gång vart med om att ni ätit något och vid den stunden blivit äcklade på nåt vis, så pass att ni för en lång tid därefter kopplat ihop det ni åt den gången med den situationen och fått avsmak för det ni ätiit?
Jag åt en mums-mums en gång när jag var liten, och den kvällen fick jag världens feber med halsfluss. Jag hade svårt för mums-mums ett bra tag därefter.
En gång senare i livet (åh det här är verkligen vidrigt!) så var det pannkakor i skolan. När jag börjat äta av min pannkaka såg jag några korta svarta tjocka hårstån på min pannkaka (tänk grova ögonbrynsstrån) och jag bleväcklad. Inget blev bättre av att min kompis spekulerade i att det kanske var från killen som hjälpte till i matbespisningen ( vi hade vid tidigare tillfällen inte kunnat ungdå att han var extremt hårig, typ päls över hela kroppen, och luktade svett). Jag åt aldrig mer av skolans pannkakor.
Jag älskar wrap med gucamole och kyckling! Men det finns en motstridighet i det, för jag minns mycket väl första gången jag åt en sådan. Jag och syrran satt på ett fik, hon åt en sallad. Tills hon satte ett salladsblad på sin gaffel och fick se något stirra upp på henne. En stor fryst skalbagge! Skabbigt som fan.
Har ni någon gång vart med om att ni ätit något och vid den stunden blivit äcklade på nåt vis, så pass att ni för en lång tid därefter kopplat ihop det ni åt den gången med den situationen och fått avsmak för det ni ätiit?
Jag åt en mums-mums en gång när jag var liten, och den kvällen fick jag världens feber med halsfluss. Jag hade svårt för mums-mums ett bra tag därefter.
En gång senare i livet (åh det här är verkligen vidrigt!) så var det pannkakor i skolan. När jag börjat äta av min pannkaka såg jag några korta svarta tjocka hårstån på min pannkaka (tänk grova ögonbrynsstrån) och jag bleväcklad. Inget blev bättre av att min kompis spekulerade i att det kanske var från killen som hjälpte till i matbespisningen ( vi hade vid tidigare tillfällen inte kunnat ungdå att han var extremt hårig, typ päls över hela kroppen, och luktade svett). Jag åt aldrig mer av skolans pannkakor.
Jag älskar wrap med gucamole och kyckling! Men det finns en motstridighet i det, för jag minns mycket väl första gången jag åt en sådan. Jag och syrran satt på ett fik, hon åt en sallad. Tills hon satte ett salladsblad på sin gaffel och fick se något stirra upp på henne. En stor fryst skalbagge! Skabbigt som fan.
Kommentarer
Trackback
