bitterbabe

Jag har tänkt på en sak, visst är det så att människor vill bli provocerade? Man vill läsa något upprörande och bli så irriterad att pulsen stiger och det kliar i fingararna för att få komma med kriktik/gensvar. Jag läser många bloggar och jag skulle ljuga så jag blev blå i ansiktet om jag sa att jag höll med om allt jag läser. För det gör jag inte, i själva verket stör jag mig väldigt mycket på flera bloggare. Men jag tycker att det är ganska kul, att läsa någons åsikter, som inte alls överensstämmer med mina. Och få bli lite lagom irriterad. Men det är för det mesta ingenting som jag skulle få värsta hysteriska utbrottet över. Om någon skriver rasistiska och homofientliga, eller väldigt mansgrisiga saker, då kan jag bli väldigt arg. Men de flesta grejer jag stör mig på handlar ju mest om smågrejer.

Jag hatälskade verkligen en blogg, hon skröt om att hon var så smart och intellektuell hela tiden. Hon försökte få sg själv att framstå som värsta kulturgeniet ( till saken hör också att hon gick på samma litteratur-kurs som jag och hon var en sån jäkla bessserwisser. Hon tog över lektionerna och sket i att räcka upp hand, och så sa hon ändå mest korkade saker) men de enda böckerna hon läste var typ Harry Potter. Hon tyckte att hon var så kultiverad för att hon hade sett Timmarna (då menade hon att hon kunde allt om Virgina Wolf). En hemskt irriterande människa med andra ord. Men det var så jäkla kul att läsa den där bloggen och bli upprörd. Man behöver ju inte vara elak och skriva "du är så jävla dum i huvet". Liksom, what's up with that? Det är bara omoget och barnsligt. Jag menar, man går ju inte fram och säger sånt i ansiktet på nån (förhoppningsvis). Och känns det bra att skriva sånt anonymt?  Vad får man ut av det? Bloggaren kanske faktiskt tar åt sig och blir ledsen (vilket bara är onödigt, för hon har ju faktiskt inte gjort dig något personligen) och du framstår som en elak bitter tönt.