bitterbabe

Jag är inte en såndär som går runt och ser snygga killar överallt. Tvärtom så tycker jag nog att de flesta grabbar är mer eller mindre fula. Eller nej, ful är ett hårt ord, men jag upplever att de flesta har ganska ointressanta utseenden. Möter jag en kille på gatan är det ytterst sällan jag fastnar med blicken pga att han skulle vara bildskön. Jag kan tycka att en kille ser helt okej ut, men oftast ser jag genast allt jag skulle vilja ändra på honom, t.ex skor, frisyr eller lite mer muskler, kanske något längre. Vackra tjejer däremot ser jag hela tiden, varje dag tittar jag till extra på massa tjejer bara för att de är så snygga. Nu är jag medveten om att jag låter ganska lesbisk, men så är faktiskt inte fallet. Jag är tillräckligt mogen och trygg i min sexualitet såhär vid 20 års ålder att jag med handen på hjärtat kan säga att jag är hetero. Det är bara det att jag tycker att tjejer rent generellt är mycket snyggare än killar, utom något sexuellt involverat.

För att några känslor ska dyka upp för en man måste jag därför oftast lära känna honom, hans personlighet. Ni vet, de gamla visdomsorden, skönhet kommer inifrån. När man tycker om en person blir den automatiskt vacker. Jag tyckte t.ex att Danny var ganska ful. Det kanske hade lite med att göra att jag hade mina fördomar om att han skulle vara en dryg och uppblåst tönt. Sen såg kag intervjuver och repotage med honom och han verkade ju hur gullig och snäll som helst. Han berättade att han lekte med barbie som liten, och i ett tidningsrepotage hade han gulliga grodstrumpor på sig. Då blev jag lite kär till och med!