You lost me

If it wouldn't be so bad...
That in time things must grow
And I had to leave you behind
So why do I feel so sad
If it couldn't be that bad
My dream was a lie and the lie became truth
a slave of my passion
reality was always too far away
and we were happy
until it came too close one day
and sudden i faced
the truth of my dream
my love had only been a picture, a scene
i suppose i needed too believe
didn't want too see
you had never been close to me
Platsen är någon annans
Om du undrar vad jag tänker på
Så jag håller hårt och kryper tätt intill dig
Som om hon skulle försvinna då
Och vi talar sällan högt om våran framtid
Vi talar aldrig högt om det vi har
Dina drömmar blir allt svårare att se nu
Och mina finns snart inte längre kvar
En sten i mitt hjärta
Den sitter hårt
Vet du vem som la den där?
Jo, det var du och det var jag
Det var vi båda två
Och du vet att du svek
Du svek när jag var svag
Men att jag svek mig själv
Det gör ondast än idag
What goes around comes back around.
I'ts just a classic case
A scenario
Tale as old as time
Girl you got what you deserved
Ibland är livet bra. Som när rättvisan segrar och man får en välförtjänt payback mot någon som behandlat en illa. Helt utan att behöva göra något själv. Ibland känns det som att snälla personer är de som får mest skit i den här världen. Men mitt råd till alla är att fortsätt vara en god människa, behandla alltid andra som du själv vill bli behandlad. Det lönar sig alltid i slutändan. Låt skitsövlarna fortsätta gräva sin egen grav. En dag får man äta upp det man gjort mot andra tidigare.
Förlåt
En del säger att ett förlåt bara är ett ord. Det kan det vara, om det inte sägs på rätt grunder, inte är från hjärtat. Ett äkta förlåt betyder däremot mycket därför att:
1. Man vågar rannsaka sig själv och inse att man gjort fel. Man ser att man faktiskt har sårat någon, har dåligt samvete och ångrar sig.
2. Man tar även steget och faktiskt ber om förlåt. Vilket innebär att man inte bara erkänner för sig själv, utan även för personen man handlat orätt emot, och hela sin omgivning, att man faktiskt gjort fel. Man sväljer helt enkelt sin stolthet, men det viktigaste är att man visar att man har empati & ett stort hjärta.
Det låter kanske löjligt, att ett förlåt ska vara en sådan stor sak. Men saken är den att efter mina 21 år på jorden har jag förstått att många människor tycker att det är oerhört svårt att se sina egna brister och felsteg. Som sårar andra hejvilt utan att se sig om, utan att ens förstå vad de gjort.
it's okay
And I refuse to turn back
See all of this time
I thought I had somebody down for me
It turns out
You were making a fool of me
It's not right
But it's okay
And I'm gonna make it anyway
i know everything aboutyouknow everyting about me
För jag vill aldrig bli som du.
I'm so much better,
You thought that I'd be weak without you,
But I'm stronger
You thought I wouldn't grow without you,
Now I'm wiser,
You thought that I'd be helpless without you,
But I'm smarter
Jag kan inte vara vän med någon som är oförmögen att både be om förlåt och ta emot ett förlåt. Och jag kan inte sakna någon som med ett hånleende ber mig dra åt helvete efter ett, vad normala människor skulle ha kallat, fjantigt tjaffs. Att sätta sig själv på så höga hästar i en konflikt, som du nu har gjort, är aldrig sunt. Människor som är blinda för sig själva och tanken på att de inte skulle vara perfekta, skrämmer mig helt ärligt. Det är därför världen ser ut som den gör. För att människor är så vidrigt stolta och vägrar kompromissa, och dessutom är beredda att såra massviss med människor för att få sin åsikt igenom.
På grund av din egoistiska stolthet och vilja att såra mig har du sårat andra människor, som du faktiskt bryr dig om. Som du sa om mig när jag inte ville ta din skit, "nu har du visat ditt rätta jag". Jag säger detsamma. Jag är glad att du är ute ur mitt liv. Kvar i mitt liv finns kärleksfulla, osjälviska, fina människor som förtjänar mig. "Man bli som man umgås" sägs det ju, vilket är ytterligare en påminnelse om varför ditt umgänge inte är något att sakna.
Jag hatar dig inte. Det tjänar jag inget på. Genom att må bra kommer jag att se till att du inte får som du vill. Och trots din stora önskan om att få se mig lida tänker jag aldrig önska dig något liknande. För jag är inte och vill aldrig bli som du.
dagens unga tjejer

att ta ansvar för sitt eget liv
Hela tiden och överallt hör man om människor som skyller sina problem på andra. Självklart kommer andra människor alltid kunna påverka dig till en viss del, men i ditt långa loppet är alla beslut du gjort i livet enbart dina och ingen annans. Det spelar ingen roll vad någon har gjort eller sagt till dig, DU har alltid VALET att gå den väg du vill.
" Jag är alkoholist för att mina förädrar var det"
" jag har anorexia för att alla fotomodeller är så smala"
" jag går runt och slår ner folk för att jag spelade så mycket våldsamma dataspel när jag var liten"
" jag har bott kvar i samma byhåla hela mitt liv för att alla mina kompisar gjorde det men nu ångrar jag mig"
Att skylla sina problem på någon annan är att avsäga sig sitt ansvar över sina egna problem och därmed också sin makt att ta itu med dem. Det är så lätt att säga att det är någon annans fel att du mår dåligt eller gör destruktiva val, för då slipper du själv ta det tunga svåra steget ut ur det (det kan vara allt från att bara gå runt och tycka synd om sig själv till att vara missbrukare av tunga droger). För inte fan sitter jag och säger att det är lätt at ta sig ur en destruktiv livsstil, men den som vill kan. Ja, jag låter som en präktig självkänsla-nu-Mia Törnblom. Men jag är så trött på att alla lägger över sina liv i händerna på andra.
A woman's world.
Woman av Neneh Cherry handlar om det här. Hur män har skapat krig medan kvinnor bara försökt skapa trygga hem för sina barn. Hur män har könstympat, våldtagit och misshandlat kvinnor genom alla tider. Neneh är dessutom svart OCH kvinna, som är de som vart mest dismkriminerade och utsatt genom historien. Videon är mest symbolisk; allt som är osynligt är sånt som män skapat: pengar, alkohol, vapen etc.
Förr i tiden blev kvinnor hårt bestraffade och anklagade för att vara häxor för att de utförde aborter på kvinnor. Då fanns ju inte preventivmedel och abort var både förbjudet och farligt, men många flickor ville göra det ändå därför att en kvinna som fick barn utom äktenskapet blev betraktad som en slampa och ibland utfryst ur samhället. En intressant poäng här är att ingen någonsin verkar ha brytt sig om att man är två i dramat men att mannen lämnat kvinnan i sticket. Då borde det väl egentligen varit han som blir bestraffad och inte tvärtom kan man tycka. men icke då! Det var kvinnan som blev utkastad av familjen och bespottad medan mannen blev fortsatt respekterad då han bara kunde säga att hon ljög när hon sa att det var han som vara pappan. Sweet, isn't it?
Tjejer är horor, killar är kungar.
Jag är trött på att killars jävla dubbelmoral om sex! Tjejer är äckliga om vi haft typ två engångsligg, medan killar tycker att de är så coola och dunkar varann i ryggen när de "drar över" sin 30:e brud. När man ställer dem till väggen förnekar nog många och bara "nää alla får ligga med hur många de vill" eller tvärtom "både tjejer och killar som haft sex med många är lika motbjudande" men innerst inne tror jag inte att de tycker så. Jag tror att de tycker att deras kompis är värsta grym som får i säng många tjejer men deras egen flickvän ska helst inte legat med fler än två personer.
Och många säger "Fast tjejer är faktiskt de värsta! De är de som oftare kallar varandra hora och slampa". Visst, så är det kanske, men jag tror att det här tankesättet började hos killar och har smittat av sig på tjejer som de använder för att trycka ned varandra... killar har ett större ansvar i den här frågan tycker jag. De måste börjar tänka lite mer på sin attityd. Det kommer ju aldrig ske någon förändring om inte folk inser att de har fel och är villiga att börja ändra på sina åsikter. Jag tycker oftare manm hör tjejer som upprörs över det här sex-dubbelmoral-dilemmat, och det är ju för att det är vi som drabbas utav orättvisan, inte killarna.
If you look back in history
It's a common double standard of society
The guy gets all the glory the more he can score
While the girl can do the same and yet you call her a whore
I don't understand why it's okay
The guy can get away with it & the girl gets named
All my ladies come together and make a change
Start a new beginning for us everybody sing
disneyideal
Disneyfilmer har ganska extrema kroppsideal har jag kommit på. De manliga huvudkaraktärerna är långa och muskulösa, har breda axlar och skitstora armar. Till skillnad från kvinnorna som har spagettiarmar, getingmidjorm, stora bröst och mannekäng-långa ben. Lite Barbie och Ken- stuk över dem. Okej att huvdkaraktärerna ska se bra ut, det är väl förståeligt. Men en kille kan se bra ut även fast han inte är värsta muskelberget, och en kvinna kan vara vacker även om hon är kort och har små bröst.
Nej, jag hör inte till dem som tror att barn tittar på teckande filmer och får dåligt självförtroende. Titta på mig själv, jag har aldrig tänkt på detta förrän jag var 20 och genusskadad. Jag ser allt som är lite för könsstereotypt, jag menar ALLT. Jag upprörs inte över allt dock. Hur som helst, är är några exempel på vad som kan vara lite överdrivna kroppsfigurer inom Disney:
Men seriöst, Ariels midja och armar! När åt hon senast egetligen? Jag är en tunnis, men skulle se ut som en formlös tjockis brevid disney-donnorna. Bilden på Snövit la jag mest in för att jämföra. Hon är definitivt den som ser mest normal ut. Hon är smal, men hennes midja har något mer verklighetstroget omfång och armarna mer naturligt rundade. Kanske har det att göra med att snövit gjordes på 30-talet och de ouppnåliga "disneyidealen" ännu inte hunnit byggas upp.
Det jag även kan tycka är lite onödigt med de kvinnliga disneykaraktärerna är att en del ska vara så sexuellt utmanande, t.ex Esmeralda och Jasmine. Detta jag tror jag inte barn tänker på, men som vuxen uppfattar man ju vibbarna. Då undrar jag om det är till för att pappprna ska vilja se filmen två gånger på bio, för de är väl ändå främst till för ungarna?
Hemskt.
Jag tycker att sveriges rättsystem och lagar är alldeles för mesiga. Såg ett avsnitt av Efterlyst, det handlade om en kille som ströp sin flickvän till döds under ett gräl, därefter körde han iväg med hennes kropp och grävde ned henne utanför nån bondgård. Han anmälde henne sedan försvunnen, ljög under polisförhören och gick under flera veckor hem till flickans familj och låtsades sörja hennes försvinnande tillsammans med dem. Tills mannen som ägde bondgården hittade kroppen, då erkände han. Vet ni vad han fick för straff? 6 ynka år! P.g.a. hans unga ålder, några veckor senare fyllde han 21 och det skulle gett honom mer fängelsetid. Förstår verkligen att det måste känts som ett slag i ansiktet mot föräldrarna. För om sex år när han kommer ut är han bara 26, han är fortfarande ung och har hela livet framför sig.. och han kommer säkert inte tänka en sekund på sitt ex och hennes familj som aldrig få se henne bli äldre, skaffa barn och allt sånt. Så jäva orättvist!
Sen så läste jag om fallet Bobby. Ni vet pojken som misshandlades till döds av sin mamma och styvpappa. De fick 10 år! Jaha, tänker man då, så om 10 år går den där psykopat-gubben runt på gatorna igen, och kan skaffa sig en ny lättmanipulerad kvinna med ett oskyldigt barn som han kan misshandla til döds. Vidrigt vidrigt vidrigt.
Visst det kostar pengar att ha människor i fängelse. Men hellre det än att man ska känna sig otrygg när man går någonstans och måste vara rädd för alla kallblodiga mördrare som suttit av sina 10 år, och går omkring mer psycho och bittra än någonsin. Ge sämre mat till fångarna istället!
Kill me!!!
när man blir börjar bli stor...
Bara lite nattankar.
En tjej jag jobbade med var alltid så glad och pigg, hon var söt och verkade charma alla i sin omgivning. Hon hade massa vänner och massa killar efter sig hela tiden. Hon verkade ha ett så roligt liv med massa fest och saker att göra hela tiden. Sen med tidens gång fick jag veta att hon blivit mobbad hela sin skoltid ända upp till gymnasiet.
För några år sen lärde jag känna en tjej, och i början hade jag nästan komplex för jag kände mig så medioker brevid henne var ungefär världens snyggaste och coolaste. Hon hade så mycket begåvning för olika saker, hon kunde båda rita och skriva som en gud. Sen fick jag veta att hennes pappa var missbrukare och hade misshandlat henne flera gånger, och hade dessutom suttit i fängelse när hon var liten. Det var ju inte den solskenshistoria man var beredd på att höra.
Jaja, det här är bara två små historier tagna ur mitt liv, men det finns så många fler. Alla har något svart inom sig, och ingen går runt och känner sig perfekt och som om man skuttat fram på rosa moln varenda dag.
Svåra tankar.
Jag har alltid vart emot dödstraff, men på senare tid har jag börjar fundera på det allt mer. Man läser om dessa hemska kallblodiga mördare som våldtar och dödar barn. Hur kan döden på något sätt vara ett straff mätbart ett sådant brott? Det är snarare en befrielse, han slipper eventulla skuldkänslor och andra människors hat. Iofs är knappast vårat svenska fängelse något vidare straff för sådana brottslingar heller. Tortyr är väl det egentligen enda straffet som på något sätt kan mätas med det han utsätter sitt brottsoffers anhöriga för, men det är väl ännu mer oetiskt och ociliviserat än dödstraff? Så nej, jag vet inte om jag upprörs så mycket över USA:s kriminalpolitik längre. Läs mer om dödsstarff.
Så till dilemmat dödshjälp. Det har stormats mycket kring den italienska kvinnan Eluana vars far begärde att få avsluta livet för. Högsta domstolen tillät honom. Men Vatikanen med premiärministern på sin sida satte hårt emot. Lyckligtvis kunde de inte göra något för att förhindra att dödshjälpen gick igenom. Jag skriver lyckligtvis därför att på den här punkten är jag mer övertygad än på dödstaffet. En person som legat i koma i 20 år och som med 99. 9% säkerhet aldrig mer kommer att vakna borde anhöriga få avsluta livet på. Av de enkla anledningarna att personen inte har någon som helst glädje utav sitt sk. "liv", hon är i stort sett död. Och därför att det är mycket påfrestande för de anhöriga att en närstående person inte finns kvar i deras liv, men samtidigt får de inte sörja denne eftersom hon ändå inte är död. De får liksom aldrig chans att bearbeta och gå vidare. Och de blir svårt för dem att tänka att hon kommit till en annan plats där hon lever ett lyckligt liv, därför att hon hålls ju kvar i den här världen i ett högst ovärdigt liv. Vatikanen menade att människans liv är okränkbart, att endast gud har rätt att ta en människas liv, och massa sådant religiöst dravel. Men då kan man lätt väda på det. Gud måste från början ha velat ta hennes liv, men det gick ju inte, eftersom människorna tvingar henne kvar i livet med hjälp av maskiner. Läs mer om dödshjälp.
Abort. Jag blir helt galen när jag går in på Ja till livets hemsida. De menar att abort på många sätt är likställt med vilket mord som helst. Vilket såklart ger en massa ångest för unga flickor som inte känner sig redo för att bli mammor, och redan tycker att aborten är ett jobbigt dilemma. Enligt svensk lag och de flesta andra I-länder är abort tillåtet upp till 18-22 veckor, det varierar lite från land till land. Abortgränsen grundas på den tid då fostret är livsdugligt utanför mammans kropp, tills dess anses det vara mer som en del av mammans kropp och inte ett eget liv. Vilket låter helt etiskt rätt enligt mig. Det går att dra paraleller mellan dödshjälpen och aborten, åtminstone om man tittar på Eluana-fallet. Hon lever, men ändå inte. Samma sak med det unga fostret; det är ett liv, men ändå inte.
När börjar livet hos en människa? Det är inte alltid ett svar man kan läsa i en lagbok, utan är kanske mer en individuell uppfattning. Det behöver inte vara när fostret blir livsdugligt för alla, utan kan vara när hjärtat börjar slå för någon, eller när alla organen är färdiga enligt en annan. Jag tycker att alla har rätt till sin personliga åsikt, men när man börjar tvinga på sina åsikter på andra för att ge dem skuld och få dem att må dåligt över sina val angående abort, det är att gå för långt. Jag kan förstå personer som inte klarar av att göra en abort ens i vecka 4, och jag skulle nog själv aldrig kunna göra en abort i, låt säga, vecka 15. Men jag tycker inte att någon har rätt att anklaga någon annan för att vara en mördare eller hemsk människa om denne gör en laglig abort innan vecka 18. Bra uppsats om abort.
Det här är jättesvåra frågor. Jag har bara petat lite i dem, skulle kunna skriva minst 20 sidor till. Man ska fundera mycket kring dem innan man svarar. Jag har mina funderingar och åsikter, men inga konkreta svar. Jag tycker egentligen inte att det är underligt att så få länder tillåter rätt till dödshjälp. Det är ett stort och tugnt beslut om vem som ska få "tillåtas" dö och är ett ämne människor verkligen bör diskutera mycket kring långt innan man når svar. Samma sak med aborten. Abort är ett tugnt beslut, det tror jag alla som gått igenom en sådan kan intyga om.
Ja, jag blir helt snurrig av alla de här tankar. Hur fasiken ska man veta liksom? Det är definitivt tankar värda att tänkas..