Paradis.

Jag vill dra iväg nånstans, till ett varmt ställe. Karibien låter inte helt fel. Så jävla skönt. Kul att man har pengarna och sådär(hahahaaha). Jaja, drömma går ju.

image116

Give me this!

lazy bitch

Vill man ha någonting här i livet så måste man kämpa för det!

You tell me! Det är bara det att jag har ingen lust att kämpa. Jag orkar inte plugga till nånting. Så fort nån nämner ordet plugg får jag allergiska reaktioner, får typ ångest, svårt att andas och shit. Jag vill inte! Kan ingen bara ge mig ett papper med en examen, för jag har ingenting emot att ha utbildningen på mitt CV, grejen är bara den att jag inte vill gå den själv. Vill bara tjäna massa pengar. På ett jobb som inte är alltför krävande.

Jag är tamejfan den lataste jäveln jag känner, haha. Jag vill varken jobba eller plugga. Helst av allt vill jag leva ett liv i lyx och flärd utan att lyfta ett finger. That's what I call a life wort living for. Är det nån miljardär som vill gifta sig med mig?

image115

If I was a rich girl....

Ätstörningar?

Jag märkte att jag var hungrig. Och kom ihåg att det var länge sen jag åt sist, typ flera timmar sen. Men jag hade ingen lust att laga nåt riktigt (läs: för lat) och var inte direkt sugen på nåt heller, så jag tog en banan. När jag skalade den såg jag till min besvikelse att den hade flera bruna stora fläckar. Jag tappade aptiten litegrann. Tog ändå en tugga med tanken att inte känna efter så noga, utan mest svälja. Men konsistensen var så mjölig och mosig och bananen var brun inuti, så jag spottade ut tuggan och därefter slängde jag hela bananen. Sen bestämde jag mig för en macka istället. En tråkig fullkornsmacka med ost på. Inte så gott, men är man hungrig så. Jag tog en tugga och kände ganska snabbt hur något hårt knastade emot mina tänder. Jag spottade ut tuggan och granskade den (trevligt, jag vet!) och jag såg något som var misstänkt likt lite grus. Blä! Där försvann min lust för den mackan så även den hamnade i papperskorgen. Jag fick helt enkelt ta och inse att det inte var meningen att jag skulle äta nåt ikväll, ingen idé att reta ödet och försöka mig på nåt nytt ät-projekt. Istället hällde jag upp ett stort glas coca cola. Min middag. Inte så mättande men gott.

Har ni någon gång vart med om att ni ätit något och vid den stunden blivit äcklade på nåt vis, så pass att ni för en lång tid därefter kopplat ihop det ni åt den gången med den situationen och fått avsmak för det ni ätiit?

Jag åt en mums-mums en gång när jag var liten, och den kvällen fick jag världens feber med halsfluss. Jag hade svårt för mums-mums ett bra tag därefter.

En gång senare i livet (åh det här är verkligen vidrigt!) så var det pannkakor i skolan. När jag börjat äta av min pannkaka såg jag några korta svarta tjocka hårstån på min pannkaka (tänk grova ögonbrynsstrån) och jag bleväcklad. Inget blev bättre av att min kompis spekulerade i att det kanske var från killen som hjälpte till i matbespisningen ( vi hade vid tidigare tillfällen inte kunnat ungdå att han var extremt hårig, typ päls över hela kroppen, och luktade svett). Jag åt aldrig mer av skolans pannkakor.

Jag älskar wrap med gucamole och kyckling! Men det finns en motstridighet i det, för jag minns mycket väl första gången jag åt en sådan. Jag och syrran satt på ett fik, hon åt en sallad. Tills hon satte ett salladsblad på sin gaffel och  fick se något stirra upp på henne. En stor fryst skalbagge! Skabbigt som fan.

Agnizia

Väldigt fantasifullt av mig att mixa deras namn, jag vet ;) Agnes från idol 2005, och Patrizia från idol 2007 var iaf de två jag tänkte på, de är väldigt lika enligt mig. Främst till utseendet, men att de båda ställer upp i Idol och sjunger finstämt till Christina Aguilera-ballader gör ju inte olikheten större.






Sevärda youtube-videos.

Haha, har hittat ett par godingar.

Skilda världar-Daniel försöker sig på karriär som popstjärna. Riktigt misslyckat, men riktigt underhållande!

Sean Banan är weird. En del säger att han "spelar" men det vore ju inte så roligt så jag tänker tro att han är sån 24/7
 
Finne försöker prata svenska. Va?? Va säger han egentligen?? hehe

Paulo roberto i Stockholmsnatt." Ööh ett stycke värsting" Hahaha, men lite söt är han ju i frisyren ;)


Barnprogram.

När man kollar runt på Youtube på gamla barnprogram och sånt, så läser man alltid nån kommentar om att nått prpgram var "läskigt". Nån tyckte att Pippi Pelikan var läskigt, en annan att Ika i rutan var läskigt, en tredje att Skurt var läskigt. Jag förstår inte, vad är det som är läskigt med de programmen? Jag tyckte de flesta var roliga och bra.

Trashig bimbo VS fantastisk sångerska och artist.

Jag ska ge mig om Andreas nu, men har tänkt lite på Marie. Måste säga att hon var bäst av alla i fredags! Helt inne i låtarna, och hennes röst är så stark. Men saken jag vill komma fram till är att jag inte kan förstå varför i hela världen Marie en gång i tiden ställde upp i skitprogrammet Big brother. Det är ett mysterium för mig. Om man vill bli någon, och vet att man har musikalisk begåving och en fantastisk röst,  varför satsar man då inte på musikkariärren istället för att vara med i ett program där man blir känd på att skämma ut sig totalt. Hon måste haft dålig självkänsla och självinsikt. Hon förstod nog inte att hon var så bra som hon var, hon kanske inte trodde att hon inte kunde bidra med nåt mer än att vara "BB-Marie". Så himla synd. Men bra att hon tagit chansen nu.


Idol-skit (I'm not ready to make nice)

Jag har fortfarande inte riktigt kommit över chocken över att träbocken Andreas är kvar i idol, och inte Daniel. Det är inte det att Andreas är så fruktansvärt dålig egentligen, bara det att Daniel är så mycket personligare och mycket mer underhållande och rolig att se på scen. Alla säger att folk röstar på Andreas för att han blir "mobbad" av juryn. Vadå mobbad? Mobba är att kritisera någon på ett medvetet destruktivt sätt, men juryn ger ju bara konstruktiv kritik, de säger "ändra på det här så blir du bättre". De tycker att han ska röra lite på sig, släppa loss. För då kommer han att bli en roligare artist. Men Andreas står lika still och stel som en pinne fredag efter fredag, och det verkar ju inte göra människor nånting, eftersom de fortsättar att älska honom fredag efter fredag. Jag förstår inte, och kommer nog aldrig att göra. Det är tråkigt att människor har så dåligt tycke bara.

Idol-skit.

Just nu HATAR jag alla som röstade på Andreas! Ta er jävla dåliga smak och dra nånstans! Typ till nordpolen eller nåt, så ni kan sluta förpesta alla civiliserade länder som Sverige med eran pissiga äckelsmak!

Eller så kan ni fortsätta lyssna på era gamla dammiga skivor med Tom Jones och Bryan Adams, och sluta lägg er i musik som har med 2000-talet att göra för ni förstör bara! 

SKIT PÅ ER!!!!!!

Kläder.

Jag kan tycka att högklackat är riktigt fult. Missförstå mig rätt, höga klackar kan vara skitsnyggt vid rätt tillfälle till rätt kläder. Men ibland, speciellt till vardags-outfits, så kan det bara se för mycket ut. När jag har mina stövletter till vardags känner jag mig obekväm, typ utklädd. Det var en tjej i min gamla klass som gick i höga klackar varje dag. Jag störde mig lite på det efter dag. Framförallt tänkte jag: blir hon inte trött på att gå i högklackat varje dag? Hur kul är det sen när man ska gå ut och partaja, och "klä upp sig". Då har man ju inga "festskor" för man hade ju decimeter-höga pumpsen hela veckan i skolan. Tråkigt liksom. 

Urringat och kort kjol är samma sak för mig. Det hade jag aldrig i skolan. Inte så att jag gick runt i myskläder och smutsigt hår i skolan, men jag fick ångest av att vara sexigt klädd i skolan, alla gubblärare liksom, usch. Jag tror inte att de som kär sig så tänker på alla män som ser dem och tänker läskiga saker. Tänk på t.ex Natascha Peyre, hon är ett vandrande sexobjekt och alla har fördomar om henne. Nu kanske jag spårade in på ett annant ämne? Well, you still get the point: Jag klär mig olika för olika tillfällen.


Mark Darcy <3



Den lilla romantiker som trots allt gömmer sig någonstans djupt inne i mitt cyniska hjärta kan inte låta bli att smälta för den här scenen. Är inte Mark Darcy drömprinsen, så säg vem. Finns alldeles för många assholes som Daniel Cleaver därute, och aldeles för få Mark. Och jag älskar låten, den beskriver så perfekt känslan att få hitta den där speciella personen, den där som får en att känna att nu har man äntligen kommit hem.

I've been searching a long time
For someone exactly like you
I've been travelling all around the world
Waiting for you to come through.

Someone like you
Makes it all worth while
Someone like you
Keeps me satisfied.
Someone exactly like you.


Godmorgon.

Men shit vad är det för väder idag, dimma OCH snö OCH frost. Gillas inte. Riktigt tråkigt väder om jag får säga det själv. Har haft en låt i huvet ett tag nu, videon till den är jättesorglig.


Here I go again.

Snart är det SATC igen. Typ min höjdpunkt i vardagen. Vilket liv jag lever ;) Howevever, längtar. Jag lyxar till det med ett glas coca cola i min ensamhet. Varför svarar inte frändie på telefon? Hon är dum, eller så sover hon, som alla vettiga människor.

That's what I call soul!

Se och lyssna hur Christina Aguilera lägger ned hela sin själ i James Brown's gamla sköning Man's world. 



This is a man's world
But it wouldn't be nothing, nothing without a woman or a girl!


Paris är en härmapa.

Inte nog med att själva låten Stars are blind är ett plagiat av UB40's KIngston Town, utan även videon är en fantasilös kopia av Chris Isaak's Wicked Games. Kolla själv och jämför!

Wicked Games  & Stars are blind

Det var väl ingen som orkade lägga ned energi och kretivitet på att komma på nåt nytt till Paris Hiltons "musikkariärr" eftersom de visste att ingen skulle ta den på allvar ändå.


Tantvarning på stan.

Var ute igår, och det var "en typisk misslyckad utekväll" som killen jag träffade på bussen utryckte det. Han hade alltså vart med om samma sak. Det är lite tant-varnig på mig på det sättet, jag börjar typ prata med folk jag inte känner ibland. När jag är nykter. Men det är så tråkigt att sitta ensam på nattbussen. Lite översocialt kanske, man vafan, alla tycker väl att det är kul att prata med nån? För att övergå till den misslyckade utekvällen så var den inte så misslyckad egentligen. Det är bara det att man har så höga förväntingar. Kvällens sista timme bestod av att jag och min homie vandrade runt på söder med en varsin kaka i handen, alla pubar stänger ju vid ett och vi ville inte åka hem än, så vi tog en promenad. Värsta tant - varningen på det med. "men titta vilket tjusigt gammalt hus, det är byggt 1789" "jaha ser man på" Like that you now.

Ännu en dubbelgångare.

Demi Moore och Jenifer Connely har lite lika drag, eller hur?

   

Idol-skit 2.

Förresten vem åker ut i idol ikväll? Andreas tycker jag! Eller Mattias, han är också rätt tråkig, kör samma sak varje gång. Inte hade man trott att Carola skulle uppskatta Amanda så mycket som hon gjorde, med tanke på att Amanda är en så speciell, och det där speciella lyckas inte alla förstå (de som säger att det bara kväker och kraxar när hon sjunger). Men Carola såg det ju, och det lär väl vara ett tecken på att hon verkligen är en fantastisk artist. Hon har kanske inte världens perfekta röst, men hon förmedlar något unikt och äkta, som inte många artister lyckas med. Inte i Idol i alla fall. Det vore ju Daniel i såna fall. Marie är ju bra, men hon är lite för opersonlig. Precis som Andreas och Mattias.

image98

Heja Amanda!

Drömmar

Jag är verkligen fast i SATC. Drömde att jag var kompis med Carrie Bradshaw (eller Sarah Jessica Parker kanske? Svårt å veta om det var karaktären eller skådespelaren som medverkade i drömmen) hon å jag och några till, både på en tropisk ö och hade det jättemysigt. Typ badade och solade, och drack paraplydrinkar. Sen blev det läskigt för vi drogs med i en farlig undervattensström när vi badade och jag fick världens dödsångest och panik för min farfar drunknade på det sättet (i verkligheten alltså, men i drömmen också tydligen) Jag vaknade då. Men sen somnade jag om och drömde att jag  var mamma till en liten flicka på typ ett år, skitsöt var hon.

Sen ändrades drömmen till att jag och några kompisar (inga jag känner i verkligheten,jag drömmer ofta att jag är nån annan än jag är på riktigt) skulle sova över på nån av deras landställe. Vi skulle sova på madrasser på övervåningen i stugan. Det var också jättemysigt och trevligt till en början. Sen skulle den drömmen såklart också förstöras genom att det blev världens storm, och huset var så gammalt och skruttigt så det började typ svaja. Och så slutade drömmen med att övervåningen och hela huset rasade, och jag tror att vi dog...fast jag vet inte. Men drömmen slutade iaf där.

Varför ska alltid mina fina drömmar förstöras och bli otäcka? Jag drömmer ofta att jag råkar ut för farliga olyckor, eller blir jagad av en mördare eller våldtäksman.

Dubbelgångare IV.

Det tidiga 90-talets supermodell Cindy Crawford och 2000-talets Alessandra Ambrosio. 

          

        

Och som den nostalgiker jag är tänker jag hävda att det var bättre förr, att Cindy är snyggare och att Alessandra bara är en dålig kopia.


Christina Aguileras parfym.

Sometimes it's all you need to wear....

I believe her. Reklamen är sexig. Hon är sexig, inte sådär trashig som hon var för några år sen. Jag älskar pinupstilen hon kör med nu (surprise) och den här bilden får mig att vilja klä mig i spetsstrumpbyxor, korsetter och strumpeband och vara en riktig femme fatale. Jag vet inte om parfymen är god, men reklamen lyckas ju nå mig vilket fall som helst, så snart har jag nog köpt den skulle jag tro.

image82

The sweet 50's.

Ibland blir jag sådär jättenostalgisk och drömmer om tider långt innan jag var född. Det amerikanska femtiotalet t.ex, var inte det en härlig tid? Allt var så präktigt och oskyldigt, ni vet, den perfekta hemmafrun som skulle baka äppelpajer, mannen som skulle jobba och bygga upp USA, barnen skulle göra sina läxor och vara USA:s lovande framtid och bla bla. Lite för naivt och utopiskt var det ju för att skildra ett verkligt samhälle.

image77

Jag gillar mycket stuff of the 50's, däribland de söta pinupporna, som ansågs så vågade på sin tid. Och enligt min mening är de mycket sexigare än alla porriga MTV-videotjejer och Siltz-brudar idag. Riktig porr tänker jag inte ens kommentera, eller jo: save something for my fantasy, please. Allt är så överdrivet nuförtiden, alla gränser är sprängda, alla tabun är bortsuddade. Inget chockerar längre. Och visst, det är självklart mer positivt än negativt på många sätt. Tolerans är nog bland det viktigaste som finns. Men ibland kan det vara mysigt att drömma om nån oskyldig dekadent tid.

What I like about Brit.

Blä, kan inte sova. Men så blir det när man sover för länge. Får väl sitta här och slå ihjäl lite tid. Skulle kunna sätta på nån film, eller nåt, men nä...gillar inte film så mycket. Jag tycker de flesta är för långa, jag brukar bli rastlös efter nån timme eller nåt. Min blogg måste vara fruktansvärt tråkig att läsa. Jag babblar jag bara om en massa ointressant nonsens. Men jag skriver mer för min egen skull, som tidsfördriv som sagt. Jag skriver mycket om kändisar . Har egentligen inte som tanke att vara en så kallad "kändisblogg" men jag tycker att kändisar är rätt kul så det blir rätt mycket sånt ändå.

Jag har aldrig varit ett fan av Britney, har aldrig hatat hennes musik, men har heller aldrig direkt älskat den. Dock finns det en låt hon gjort som ligger mig nära om hjärtat "everytime", den tycker jag är fin. Videon är också fin, lite eftertänksam. Låtarna Gimme more & Piece of me från hennes nya platta är också riktigt bra enligt mig. Lite coolare, lite mer Rnb, och mindre slätstruket än det hon gjort tidigare. Sen skulle jag inte ställa hennes livstil (eller klädstil) i hyllan, men det är väl bara ett överflödigt tillägg.

image76

Party of five.

Nu blev jag lite nostalgisk när jag började tänka på gamla tv-serier. Party of five (Ensamma hemma på svenska), är det någon som minns det programmet? Så bra, och sorgligt. Jag kollade på det från att jag var typ sju till att jag var tolv kanske, det slutade i alla fall gå 2000. Jag saknar det. Det borde börja gå i repris igen.

image72

Det jag inte tänke på så mycket då, var att Charlie (äldsta brostan) är sjukt snygg. GRRR säger jag bara. Och han är fortfarande snygg. Han är med i nån ny tv-serie som går nuförtiden, men jag kommer inte på vilken (kollade upp det, han är med i Lost, too bad, gillar inte det programmet så mycket och det går väl inte ens nu? )

image74

Charlie <3

Hahahahaha...tur att denna blogg är anonym!

Nattfilosofier (real heavy shiet)

Sitter och väntar på at SATC ska börja, om sisådär en timme...men jag är ledig imorrn, så det är no worries. Avsnitten som går nu är från 2001, men de klär sig ändå rätt snyggt. I Dawsons Creek, som börjat gå igen på vardagseftermiddagar, klär de sig så satans fult. Det är från typ 1998, och ja, det syns. Fast klädde man sig ens sådär fult 98? I Vänner har de ju relativt snygga kläder hela serien, från 95 eller när det startade. Och samma sak med Beverly Hills, visst man ser att de äldsta avsnitten är från början av 90-talet, men allt Dawsons Creek-ungdomarna har på sig är ju det ju kräkvarning på.  Nej, jag tror att de var meningen att Dawsons-creekarna skulle vara så nördiga att de bara fick ha på sig farafarströjor och bruna manchester-brallor.

Hittade ingen bild på dem när alla ser helt hopplösa ut, men Paceys tröja får reprensentera vad jag menar med Dawsons-style.

image71



Dubbelgångare III.

Winona Ryder & Keira Knightley. Fast de är mer lika på film.

         

       


The bold & the beautiful.

Aint life a bitch. Vissa föds såhär vackra, och kan tjäna miljoner på det.

image59


 

Johnny Depp & hans kvinnor.

Johnny Depp är en av de mest attraktiva män som finns på denna jord, enligt mig. Förutom Kate Moss har han vart tillsammans med Winona Ryder en gång i tiden. Hon är ju också så otroligt söt! Hon ser inte riktigt ut som sig själv på den här bilden, men visst var de ett fint par.



Inte konstigt att Winona fick en kris och började snatta kläder, sina miljoner på banken till trots, hon har ju mist världens sexigaste man. Vem som helst skulle blivit knäpp för en sån sak. Nu är ju Mr Depp lyckligt gift med sin Vanessa.



Hon är lite like Kate Moss tycker jag (hehe jag å mina look-a-likes) han är nog en sån som faller för en viss typ. Hans tjejer (de jag känner till då) har alla vart brunögda och brunhåriga.




Pete VS Johnny.

Jag vet inte riktigt hur det är med Kate Moss och pete doherty, de är inte tillsammsn längre va? Hur som helst tycker jag att han var ett betydligt nerköp från Johnny Depp som hon hade ett förhållande med nån gång på 90-talet. Jämför bara bilderna. Båda två är rock n roll, men det är enda likheten. Johnny är det på ett väldigt sexigt sätt, medan Pete är det på ett extremt osexigt sätt.

       

    

Sista bilden på Pete är faktiskt ovanligt smickrande, men han är fortfarande ljusår ifrån Johnnys skönhet.


Dubbelgångare II.

Det här med kändisar som är väldigt lika varandra är kul, så jag kör vidare på det. Cameron Diaz som brunett är väldigt lik fotomodellen Helena Christensen, håller ni inte med? 
   
            

        

De är snygga båda två, det är nog mest det mörka håret och de ljusa ögonen som gör likheten. Och typ symmetrin i ansiktet. De börjar båda dock se lite till åren ut, men jag valde ut de snyggaste bilderna på dem ;)

Dubbelgångare.

Bläddrade häromdagen i en tidning och såg en reklam annons för nån Chanel-parfym, med Natalie Portman. Åh hon är så snygg, tänkte jag typ.


Hon brukar iofs inte vara så kommersiell av sig, men det tänkte jag inte på då. Kollade runt på internet nyss och hittade annonsen på en skvallerblogg, och fick veta att det var Keira Knightley som var modellen. Alltså de där tjejerna, är så lika varandra på vissa bilder, att de kan göra varandras jobb utan att någon skulle märka nåt.


                               

 

The beaty & the beast fenomen.

Kollar man runt i kändisvärlden hittar man väldigt vackra kvinnor med lite mindre fagra män vid sin sida. Finns inte lika många osexiga kvinnor med riktiga hetingar till män. Egentligen ska man väl inte bry sig så mycket, då det viktigaste är att de är lyckliga. Och "snyggaste killen" är ju som vi alla vet sällan synonymt med "bästa killen". 

                                                                   

Diskriminering av små människor!

Av mitt namn att döma kan man förstå att jag är en person som är aningens bitter och gnällig av mig. Jag är faktiskt glad och positiv rätt ofta, men denna blogg har jag mer tänkt använda som ventilation till mina aggresioner som, som sagt ,dyker upp titt som tätt.

Nu när jag redan är lite lagom uppeldad tänkte jag bli sur, eller snarare förbannad, på en artikel jag läste på aftonbladet.se för ett bra tag sen, men som fortfarande gör mig upprörd. Det står om Topshops storlek "size zero" eller 32, som finns på deras Petite-avdelning, och enligt dem är det skandalöst att den ens existerar, för att det, med deras fina formulering är en storlek "som ingen frisk kvinna längre än 140 centimeter kommer i"

Läs skiten här

Tacka fan för den! Ja, jag är kort, och smal. Och jag kommer i denna fruktansvärda size zero. Men jag är 12 centimeter över 1,40. Menar de att jag är sjuk då? Konstigt, för jag har inte märkt det. Om jag hade vart undernärd så skulle jag lida av yrsel, trötthet, illamående, ont i huvet etc. betydligt oftare än vad jag gör. Antagligen hade jag vart lite hungrigare också. Men det är jag inte, eftersom jag alltid äter när jag är hungrig. Jag går dock inte så lätt upp i vikt, antagligen för att jag har en stark ämnesomsättning. Men det är tydligen inte tillåtet att vara smal naturligt? Har vi naturligt små och smala människor ingen rätt att klä oss i kläder i rätt storlek?

Jag håller absolut med om att Posh och Richie (innan gradviditeten) inte är bra förebilder. Benknotor som sticker ut lite varstans och utmärgladade ansikten är inte direkt hälsotecken. Men man kan vara frisk som en nötkärna och vara väldigt smal (surprise!) därför är det jävligt inskränkt av dessa skribenter att skriva att jag tillhör ett sjukt och hemskt ideal. Och jag fattar inte varför kärringarna inte tycks få in i sina skallar att Petite-avdelningen är för KORTA människor. Alltså kläderna är inte avsedda för 1,80-kvinnor på 40 kg, utan kanske 1,55-kvinnor på 40 kg, vilket är fullkomligt normalt. Jämför med en 1.80-kvinna på 65 kg - sure man är smal, men inget jävla svältande rangel!

Sen får väl jag be om ursäkt för att en sjuåring kommer i samma plagg som jag (fast det låter lite konstigt måste jag hålla med om) men då är det väl så. Naturen skapar människor olika, en del är korta, andra är långa. Jag har typ inte växt en cm eller gått upp ett kg sen jag var tretton, men det beror inte på att jag haft nån hemsk sjukdom, utan på att mina fullt friska gener skapade mig så. Världen skulle bli en så mycket trevligare plats om människor inte hade så mycket fördomar (det gäller allt - invandrare är kriminella, blondiner med stora tuttar är slampiga bitches, människor som bor på landet är korkade, alla smala tjejer har ätströrningar etc etc). Jag skulle aldrig komma på tanken att tycka att kläder över storlek 44 ska sluta säljas för då är man för stor och "ohälsosam". Det finns många friska större mäniskor, precis som det finns friska små människor. Respect that please!


Idol-skit.

Jag blir så irriterad av att kolla på Idol. Helt fel personer åker ut hela tiden. Ända sen typ Knut eller anastasia åkte ut har jag väntat på att Andreas ska åka. Men det gör han ju inte! Han hänger inte ens löst. Istället ryker jättebra artister som Patrizia, Evelina och Christoffer ut. Jag menar inte att Andreas är helkass, han har en jättestark röst, men han är inte en bra artist. Han är inte det minsta rolig på scen.  Och han ligger inte bra i tiden, jag tycker han känns 80-tal. Han sjunger alltid gamla George Michael eller-Tom Jones ballader. Varför sträva bakåt när man kan sträva framåt med artister som känns lite mer moderna, Christoffer är ju så fräsch och intressant med sin säregna tonart och unika utstrålning, men men...så länge det finns människor med dålig smak kommer det att finnas dålig musik, och nått sånt lär vi aldrig bli av med.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0