Paradis.

Give me this!
lazy bitch
Vill man ha någonting här i livet så måste man kämpa för det!
You tell me! Det är bara det att jag har ingen lust att kämpa. Jag orkar inte plugga till nånting. Så fort nån nämner ordet plugg får jag allergiska reaktioner, får typ ångest, svårt att andas och shit. Jag vill inte! Kan ingen bara ge mig ett papper med en examen, för jag har ingenting emot att ha utbildningen på mitt CV, grejen är bara den att jag inte vill gå den själv. Vill bara tjäna massa pengar. På ett jobb som inte är alltför krävande.
Jag är tamejfan den lataste jäveln jag känner, haha. Jag vill varken jobba eller plugga. Helst av allt vill jag leva ett liv i lyx och flärd utan att lyfta ett finger. That's what I call a life wort living for. Är det nån miljardär som vill gifta sig med mig?

If I was a rich girl....
Ätstörningar?
Har ni någon gång vart med om att ni ätit något och vid den stunden blivit äcklade på nåt vis, så pass att ni för en lång tid därefter kopplat ihop det ni åt den gången med den situationen och fått avsmak för det ni ätiit?
Jag åt en mums-mums en gång när jag var liten, och den kvällen fick jag världens feber med halsfluss. Jag hade svårt för mums-mums ett bra tag därefter.
En gång senare i livet (åh det här är verkligen vidrigt!) så var det pannkakor i skolan. När jag börjat äta av min pannkaka såg jag några korta svarta tjocka hårstån på min pannkaka (tänk grova ögonbrynsstrån) och jag bleväcklad. Inget blev bättre av att min kompis spekulerade i att det kanske var från killen som hjälpte till i matbespisningen ( vi hade vid tidigare tillfällen inte kunnat ungdå att han var extremt hårig, typ päls över hela kroppen, och luktade svett). Jag åt aldrig mer av skolans pannkakor.
Jag älskar wrap med gucamole och kyckling! Men det finns en motstridighet i det, för jag minns mycket väl första gången jag åt en sådan. Jag och syrran satt på ett fik, hon åt en sallad. Tills hon satte ett salladsblad på sin gaffel och fick se något stirra upp på henne. En stor fryst skalbagge! Skabbigt som fan.
Agnizia
Väldigt fantasifullt av mig att mixa deras namn, jag vet ;) Agnes från idol 2005, och Patrizia från idol 2007 var iaf de två jag tänkte på, de är väldigt lika enligt mig. Främst till utseendet, men att de båda ställer upp i Idol och sjunger finstämt till Christina Aguilera-ballader gör ju inte olikheten större.
Sevärda youtube-videos.
Haha, har hittat ett par godingar.
Skilda världar-Daniel försöker sig på karriär som popstjärna. Riktigt misslyckat, men riktigt underhållande!
Sean Banan är weird. En del säger att han "spelar" men det vore ju inte så roligt så jag tänker tro att han är sån 24/7
Finne försöker prata svenska. Va?? Va säger han egentligen?? hehe
Paulo roberto i Stockholmsnatt." Ööh ett stycke värsting" Hahaha, men lite söt är han ju i frisyren ;)
Barnprogram.
Trashig bimbo VS fantastisk sångerska och artist.
Jag ska ge mig om Andreas nu, men har tänkt lite på Marie. Måste säga att hon var bäst av alla i fredags! Helt inne i låtarna, och hennes röst är så stark. Men saken jag vill komma fram till är att jag inte kan förstå varför i hela världen Marie en gång i tiden ställde upp i skitprogrammet Big brother. Det är ett mysterium för mig. Om man vill bli någon, och vet att man har musikalisk begåving och en fantastisk röst, varför satsar man då inte på musikkariärren istället för att vara med i ett program där man blir känd på att skämma ut sig totalt. Hon måste haft dålig självkänsla och självinsikt. Hon förstod nog inte att hon var så bra som hon var, hon kanske inte trodde att hon inte kunde bidra med nåt mer än att vara "BB-Marie". Så himla synd. Men bra att hon tagit chansen nu.
Idol-skit (I'm not ready to make nice)
Idol-skit.
Eller så kan ni fortsätta lyssna på era gamla dammiga skivor med Tom Jones och Bryan Adams, och sluta lägg er i musik som har med 2000-talet att göra för ni förstör bara!
SKIT PÅ ER!!!!!!
Kläder.
Jag kan tycka att högklackat är riktigt fult. Missförstå mig rätt, höga klackar kan vara skitsnyggt vid rätt tillfälle till rätt kläder. Men ibland, speciellt till vardags-outfits, så kan det bara se för mycket ut. När jag har mina stövletter till vardags känner jag mig obekväm, typ utklädd. Det var en tjej i min gamla klass som gick i höga klackar varje dag. Jag störde mig lite på det efter dag. Framförallt tänkte jag: blir hon inte trött på att gå i högklackat varje dag? Hur kul är det sen när man ska gå ut och partaja, och "klä upp sig". Då har man ju inga "festskor" för man hade ju decimeter-höga pumpsen hela veckan i skolan. Tråkigt liksom.
Urringat och kort kjol är samma sak för mig. Det hade jag aldrig i skolan. Inte så att jag gick runt i myskläder och smutsigt hår i skolan, men jag fick ångest av att vara sexigt klädd i skolan, alla gubblärare liksom, usch. Jag tror inte att de som kär sig så tänker på alla män som ser dem och tänker läskiga saker. Tänk på t.ex Natascha Peyre, hon är ett vandrande sexobjekt och alla har fördomar om henne. Nu kanske jag spårade in på ett annant ämne? Well, you still get the point: Jag klär mig olika för olika tillfällen.
Mark Darcy <3
Den lilla romantiker som trots allt gömmer sig någonstans djupt inne i mitt cyniska hjärta kan inte låta bli att smälta för den här scenen. Är inte Mark Darcy drömprinsen, så säg vem. Finns alldeles för många assholes som Daniel Cleaver därute, och aldeles för få Mark. Och jag älskar låten, den beskriver så perfekt känslan att få hitta den där speciella personen, den där som får en att känna att nu har man äntligen kommit hem.
I've been searching a long time
For someone exactly like you
I've been travelling all around the world
Waiting for you to come through.
Someone like you
Makes it all worth while
Someone like you
Keeps me satisfied.
Someone exactly like you.
Godmorgon.
Here I go again.
That's what I call soul!
Se och lyssna hur Christina Aguilera lägger ned hela sin själ i James Brown's gamla sköning Man's world.
This is a man's world
But it wouldn't be nothing, nothing without a woman or a girl!
Paris är en härmapa.
Inte nog med att själva låten Stars are blind är ett plagiat av UB40's KIngston Town, utan även videon är en fantasilös kopia av Chris Isaak's Wicked Games. Kolla själv och jämför!
Wicked Games & Stars are blind
Det var väl ingen som orkade lägga ned energi och kretivitet på att komma på nåt nytt till Paris Hiltons "musikkariärr" eftersom de visste att ingen skulle ta den på allvar ändå.
Tantvarning på stan.
Ännu en dubbelgångare.
Idol-skit 2.
Förresten vem åker ut i idol ikväll? Andreas tycker jag! Eller Mattias, han är också rätt tråkig, kör samma sak varje gång. Inte hade man trott att Carola skulle uppskatta Amanda så mycket som hon gjorde, med tanke på att Amanda är en så speciell, och det där speciella lyckas inte alla förstå (de som säger att det bara kväker och kraxar när hon sjunger). Men Carola såg det ju, och det lär väl vara ett tecken på att hon verkligen är en fantastisk artist. Hon har kanske inte världens perfekta röst, men hon förmedlar något unikt och äkta, som inte många artister lyckas med. Inte i Idol i alla fall. Det vore ju Daniel i såna fall. Marie är ju bra, men hon är lite för opersonlig. Precis som Andreas och Mattias.

Heja Amanda!
Drömmar
Sen ändrades drömmen till att jag och några kompisar (inga jag känner i verkligheten,jag drömmer ofta att jag är nån annan än jag är på riktigt) skulle sova över på nån av deras landställe. Vi skulle sova på madrasser på övervåningen i stugan. Det var också jättemysigt och trevligt till en början. Sen skulle den drömmen såklart också förstöras genom att det blev världens storm, och huset var så gammalt och skruttigt så det började typ svaja. Och så slutade drömmen med att övervåningen och hela huset rasade, och jag tror att vi dog...fast jag vet inte. Men drömmen slutade iaf där.
Varför ska alltid mina fina drömmar förstöras och bli otäcka? Jag drömmer ofta att jag råkar ut för farliga olyckor, eller blir jagad av en mördare eller våldtäksman.
Dubbelgångare IV.
Det tidiga 90-talets supermodell Cindy Crawford och 2000-talets Alessandra Ambrosio.
Och som den nostalgiker jag är tänker jag hävda att det var bättre förr, att Cindy är snyggare och att Alessandra bara är en dålig kopia.
Christina Aguileras parfym.
I believe her. Reklamen är sexig. Hon är sexig, inte sådär trashig som hon var för några år sen. Jag älskar pinupstilen hon kör med nu (surprise) och den här bilden får mig att vilja klä mig i spetsstrumpbyxor, korsetter och strumpeband och vara en riktig femme fatale. Jag vet inte om parfymen är god, men reklamen lyckas ju nå mig vilket fall som helst, så snart har jag nog köpt den skulle jag tro.

The sweet 50's.

Jag gillar mycket stuff of the 50's, däribland de söta pinupporna, som ansågs så vågade på sin tid. Och enligt min mening är de mycket sexigare än alla porriga MTV-videotjejer och Siltz-brudar idag. Riktig porr tänker jag inte ens kommentera, eller jo: save something for my fantasy, please. Allt är så överdrivet nuförtiden, alla gränser är sprängda, alla tabun är bortsuddade. Inget chockerar längre. Och visst, det är självklart mer positivt än negativt på många sätt. Tolerans är nog bland det viktigaste som finns. Men ibland kan det vara mysigt att drömma om nån oskyldig dekadent tid.
What I like about Brit.
Jag har aldrig varit ett fan av Britney, har aldrig hatat hennes musik, men har heller aldrig direkt älskat den. Dock finns det en låt hon gjort som ligger mig nära om hjärtat "everytime", den tycker jag är fin. Videon är också fin, lite eftertänksam. Låtarna Gimme more & Piece of me från hennes nya platta är också riktigt bra enligt mig. Lite coolare, lite mer Rnb, och mindre slätstruket än det hon gjort tidigare. Sen skulle jag inte ställa hennes livstil (eller klädstil) i hyllan, men det är väl bara ett överflödigt tillägg.

Party of five.

Det jag inte tänke på så mycket då, var att Charlie (äldsta brostan) är sjukt snygg. GRRR säger jag bara. Och han är fortfarande snygg. Han är med i nån ny tv-serie som går nuförtiden, men jag kommer inte på vilken (kollade upp det, han är med i Lost, too bad, gillar inte det programmet så mycket och det går väl inte ens nu? )

Charlie <3
Hahahahaha...tur att denna blogg är anonym!
Nattfilosofier (real heavy shiet)
Hittade ingen bild på dem när alla ser helt hopplösa ut, men Paceys tröja får reprensentera vad jag menar med Dawsons-style.

Dubbelgångare III.
The bold & the beautiful.
Aint life a bitch. Vissa föds såhär vackra, och kan tjäna miljoner på det.

Johnny Depp & hans kvinnor.

Inte konstigt att Winona fick en kris och började snatta kläder, sina miljoner på banken till trots, hon har ju mist världens sexigaste man. Vem som helst skulle blivit knäpp för en sån sak. Nu är ju Mr Depp lyckligt gift med sin Vanessa.

Hon är lite like Kate Moss tycker jag (hehe jag å mina look-a-likes) han är nog en sån som faller för en viss typ. Hans tjejer (de jag känner till då) har alla vart brunögda och brunhåriga.

Pete VS Johnny.
Jag vet inte riktigt hur det är med Kate Moss och pete doherty, de är inte tillsammsn längre va? Hur som helst tycker jag att han var ett betydligt nerköp från Johnny Depp som hon hade ett förhållande med nån gång på 90-talet. Jämför bara bilderna. Båda två är rock n roll, men det är enda likheten. Johnny är det på ett väldigt sexigt sätt, medan Pete är det på ett extremt osexigt sätt.
Sista bilden på Pete är faktiskt ovanligt smickrande, men han är fortfarande ljusår ifrån Johnnys skönhet.
Dubbelgångare II.






De är snygga båda två, det är nog mest det mörka håret och de ljusa ögonen som gör likheten. Och typ symmetrin i ansiktet. De börjar båda dock se lite till åren ut, men jag valde ut de snyggaste bilderna på dem ;)
Dubbelgångare.

Hon brukar iofs inte vara så kommersiell av sig, men det tänkte jag inte på då. Kollade runt på internet nyss och hittade annonsen på en skvallerblogg, och fick veta att det var Keira Knightley som var modellen. Alltså de där tjejerna, är så lika varandra på vissa bilder, att de kan göra varandras jobb utan att någon skulle märka nåt.




The beaty & the beast fenomen.



Diskriminering av små människor!
Av mitt namn att döma kan man förstå att jag är en person som är aningens bitter och gnällig av mig. Jag är faktiskt glad och positiv rätt ofta, men denna blogg har jag mer tänkt använda som ventilation till mina aggresioner som, som sagt ,dyker upp titt som tätt.
Nu när jag redan är lite lagom uppeldad tänkte jag bli sur, eller snarare förbannad, på en artikel jag läste på aftonbladet.se för ett bra tag sen, men som fortfarande gör mig upprörd. Det står om Topshops storlek "size zero" eller 32, som finns på deras Petite-avdelning, och enligt dem är det skandalöst att den ens existerar, för att det, med deras fina formulering är en storlek "som ingen frisk kvinna längre än 140 centimeter kommer i"
Läs skiten här
Tacka fan för den! Ja, jag är kort, och smal. Och jag kommer i denna fruktansvärda size zero. Men jag är 12 centimeter över 1,40. Menar de att jag är sjuk då? Konstigt, för jag har inte märkt det. Om jag hade vart undernärd så skulle jag lida av yrsel, trötthet, illamående, ont i huvet etc. betydligt oftare än vad jag gör. Antagligen hade jag vart lite hungrigare också. Men det är jag inte, eftersom jag alltid äter när jag är hungrig. Jag går dock inte så lätt upp i vikt, antagligen för att jag har en stark ämnesomsättning. Men det är tydligen inte tillåtet att vara smal naturligt? Har vi naturligt små och smala människor ingen rätt att klä oss i kläder i rätt storlek?
Jag håller absolut med om att Posh och Richie (innan gradviditeten) inte är bra förebilder. Benknotor som sticker ut lite varstans och utmärgladade ansikten är inte direkt hälsotecken. Men man kan vara frisk som en nötkärna och vara väldigt smal (surprise!) därför är det jävligt inskränkt av dessa skribenter att skriva att jag tillhör ett sjukt och hemskt ideal. Och jag fattar inte varför kärringarna inte tycks få in i sina skallar att Petite-avdelningen är för KORTA människor. Alltså kläderna är inte avsedda för 1,80-kvinnor på 40 kg, utan kanske 1,55-kvinnor på 40 kg, vilket är fullkomligt normalt. Jämför med en 1.80-kvinna på 65 kg - sure man är smal, men inget jävla svältande rangel!
Sen får väl jag be om ursäkt för att en sjuåring kommer i samma plagg som jag (fast det låter lite konstigt måste jag hålla med om) men då är det väl så. Naturen skapar människor olika, en del är korta, andra är långa. Jag har typ inte växt en cm eller gått upp ett kg sen jag var tretton, men det beror inte på att jag haft nån hemsk sjukdom, utan på att mina fullt friska gener skapade mig så. Världen skulle bli en så mycket trevligare plats om människor inte hade så mycket fördomar (det gäller allt - invandrare är kriminella, blondiner med stora tuttar är slampiga bitches, människor som bor på landet är korkade, alla smala tjejer har ätströrningar etc etc). Jag skulle aldrig komma på tanken att tycka att kläder över storlek 44 ska sluta säljas för då är man för stor och "ohälsosam". Det finns många friska större mäniskor, precis som det finns friska små människor. Respect that please!