gnälla lite mer

Med risk för att låta som en pretantiös gnällfitta så tänker jag klaga på annonserna som trängs i bloggen. Men de försör faktiskt personligheten och konstnärligheten som många bloggare försöker bygga upp. Jag har inte tänkt på det förut så mycket, men nu har jag börjat störa mig på det...jag vill inte annonsera för thailändska kvinnor som söker män och kläder för barn när jag försöker utrycka nåt personligt. Men men, är inte naiv på nåt sätt, förstår att det är på det här sättet det funkar.


And I, I love you much...but it's not enough

We only said goodbye with words
I died a hundred times

You go back to her
And I go back to black

image213


wiiee.

Jag vill ha ett spännande liv! Jag vill bo i New york, Paris eller London. Paris har en stor del av mitt hjärta. Har vart där 4-5 ggr och det är verkligen en romantisk stad. Kan dock inte språket, vilket känns som en stor nackdel. Men London vore ju inte helt fel...N.Y känns lite mer avlägset, inte bara geografiskt då, utan rent realistiskt. Som en dröm som får vänta lite längre. Så svårt ska det inte vara att ta sig till London och prova på att leva där ett tag.

Jag var fjorton när jag läste När Lucy Sullivan skulle gifta sig, och sen dess har jag velat bo i en skruttig London-lya, ha ett halvruttet jobb och leta efter drömprinsen...hahaha...


Snygg kille.

Han är så snygg så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag tycker nästan aldrig att killar är snygga. Men denna är så grymt jävla snygg och sexig, jag blir darrig i knäna och tappar andan. Varenda liten del av min kropp känner en nästan magnetisk dragning till honom, till hans kropp. Hur kan människan vara så sexuellt attraktiv? Det är fånigt. Han har så fina ögon och den vackrast munnen jag sett på en man.

Det tråkiga med det hela är att han inte är speciellt snäll.

Småsint vänskap.

Jag kan inte sluta tänka på en sak som irriterar mig. Jag har en vän som helt uppenbart är svartsjuk eller avundsjuk för att jag umgås med en kille som hon känt längre än jag. Alltså, det är en kompis till oss båda. Hon har pojkvän och är inte intresserad och jag är inte heller det minsta intresserad av den här killen. Men hon är så genomskinlig och jag märkte direkt att hon blev sotis när jag sa att jag har kontakt med honom. Löjligt så det skriker om det. Lågstadievibbar "du får inte sno min kompis, jag kände honom först och han ska alltid tycka mest om mig!".

Blä blä på sånt! Orka vara snål med vänner, det är fan mycket värre än att vara ogenerös med pengar!


image210

Härlig bild, va?

Gammal vänskap rostar aldrig.

Jag älskar mina vänner, de jag umgicks med nästan varje dag under min gymnasietid. De kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, även om det går lång tid mellan våra träffar. Men det finns en underliggande anledning till at jag inte hör av mig till dem så ofta som jag skulle kunna. De gick mig smått på nerverna det sista halvåret. Deras dåliga sidor blev övertydliga för mig medan deras bättre sidor försvann bakom dem. Jag behövde, och behöver uppenbarligen fortfarande en paus från mina vänner, som jag egentligen tycker så mycket om. Vi umgicks så intensivit under de där åren, jag behöver lite utrymme och distans nu för att få tillbaka glöden och passionen i mina relationer till dem. Jag hoppas de förstår.

RSS 2.0