bitterbabe

Igår hade jag värsta nostalgi-kvällen. Lyssnade på låtar och artister som jag lyssnade på när jag var yngre. När jag var 12-15 år var jag värsta r'n b nörden, lyssnade till och med en massa på rap och hip hop. Det gör jag inte längre, har ingen koll alls på artister inom den genren längre...visst, jag har hört låtar av Jordin sparks och Chris Brown. Rhianna har också vart lite svår att undvika, men ni fattar, jag har inte den passionen som jag en gång hade..

Dett är några av mina favoritlåtar från min unga tonår:

What would you do?  Jumpin' jumpin'  How come you don't call me?   Like I love you 
Are you that somebody? Behind the shedule  Oops, oh my  Maybe  You can do it  It takes more
Okej, det här var bara några, har såklart tusen fler... men åh jag blir helt nostalgisk. När jag lyssnar på de här låtarna kommer massa minnen tillbaka, jag blir fjorton igen och försöker dansa som J-Lo framför spegeln (nästan lika bra var jag haha).

Vad är det med alla unga tjejer?! Eller alla och alla, men det är så många som gör allt för att bli bekräftade, bara pga. sina utseenden. Visst, alla vill väl höra att man är snygg och söt ibland, men vissa går verkligen över de sju haven för att få höra "smickrande" komplimanger. För det räcker tydligen inte med att få höra att man har ett sött leende av en kille på stan. Nej, de lägger upp avklädda, i mitt tycke riktigt snuskiga, bilder på sig själva på nätet. Allt för att få... ja vadå? Höra av en massa killar att de vill ligga med en. Men tjejer, massa killar vill ligga med er utan att ni tar av er kläderna på bild. De vet att ni har kroppar under kläderna, de är inte helt dumma i huvet. Killar har också fantasi. Varför inte låta dem använda den?

Jag personligen har aldrig förstått poängen med att visa upp kroppen för killar jag inte ens är intresserad av. Visst, en kort kjol nångång, och lite urringat, men visar jag för mycket hud känner jag mig bara avklädd och slampig. Jag kan verkligen respektera att alla inte är lika pryda som jag. Men känns det inte som om något är lite fel när typ hälften av Sveriges tonårstjejer lägger ut "sexiga" bilder för vem som helst att beskåda? Kåta småkillar, snuskgubbar...varför har man ett behov av deras bekräftelse? Varför lägger man inte ned mer tid på t.ex skolarbetet och få visa för sig själv och omvärlden hur smart och driftig man är istället? Det borde väl ändå vara mer långtidsverkande för självkänslan. Snygg kan man ju veta att man är utan att en massa kåtbockar ska behöva kommentera det.

What happened to the dreams of a girl president?
She's dancing in the video next to 50 Cent

Det känns som att det bara blir värre och värre, var verkligen småtjejer såhär dumma och ytliga, för 10-15 år sen? Nuförtiden verkar attityden vara: det spelar ingen roll vad jag har i skallen, bara jag får höra att jag har en snygg kropp är jag nöjd. Det verkar som om det är populärt att spela dummare än vad man är också. För det är ju så sexigt att vara en bimbo, eller hur var det? 

Vems fel är det att samhället ser ut såhär? Är det för att media visar att endast tjejer som visar upp sig halvnakna kan bli någon, t.ex Paris Hilton, hon får en massa uppmärksamhet bara av att springa runt och vara slampig. Klart att det signalerar till tjejer att det bara gäller att se så "snygg" (slampig) ut som möjligt för att komma nån vart här i livet. Sen undrar jag vad alla mammor säger om deras döttrars livsåskåding? De om någon borde väl kunna ta sitt ansvar som kvinnlig förebild och prata med sina döttar om självkänsla och vad man egentligen bör sträva efter här i livet. Jag vet i alla fall att om jag skulle ha lagt ut snuskbilder på mig själv, och min mamma fått reda på det, då hade jag med största sannolikhet suttit på Europas strängaste katolska flickskola just nu.

Nu är det här inlägget väldigt PK, precis som jag egentligen hatar. Jag vill bara poängtera att jag inte är någon avundsjuk ful feministfitta som tjejer som kritiserar andra tjejers avkläddhet brukar få höra. Jag tycker bara att allt som är viktigt verkar ha kommit i skymundan för att "vara snygg". Det har liksom blivit allt. Och jag ifrågasätter om det verkligen är så man vill att samhället ska se ut på 2000-talet när det finns så mycket viktigare saker att få uppmärksamhet för och områden att bli framgångsrik inom. 
                                                         

Jag är inte en såndär som går runt och ser snygga killar överallt. Tvärtom så tycker jag nog att de flesta grabbar är mer eller mindre fula. Eller nej, ful är ett hårt ord, men jag upplever att de flesta har ganska ointressanta utseenden. Möter jag en kille på gatan är det ytterst sällan jag fastnar med blicken pga att han skulle vara bildskön. Jag kan tycka att en kille ser helt okej ut, men oftast ser jag genast allt jag skulle vilja ändra på honom, t.ex skor, frisyr eller lite mer muskler, kanske något längre. Vackra tjejer däremot ser jag hela tiden, varje dag tittar jag till extra på massa tjejer bara för att de är så snygga. Nu är jag medveten om att jag låter ganska lesbisk, men så är faktiskt inte fallet. Jag är tillräckligt mogen och trygg i min sexualitet såhär vid 20 års ålder att jag med handen på hjärtat kan säga att jag är hetero. Det är bara det att jag tycker att tjejer rent generellt är mycket snyggare än killar, utom något sexuellt involverat.

För att några känslor ska dyka upp för en man måste jag därför oftast lära känna honom, hans personlighet. Ni vet, de gamla visdomsorden, skönhet kommer inifrån. När man tycker om en person blir den automatiskt vacker. Jag tyckte t.ex att Danny var ganska ful. Det kanske hade lite med att göra att jag hade mina fördomar om att han skulle vara en dryg och uppblåst tönt. Sen såg kag intervjuver och repotage med honom och han verkade ju hur gullig och snäll som helst. Han berättade att han lekte med barbie som liten, och i ett tidningsrepotage hade han gulliga grodstrumpor på sig. Då blev jag lite kär till och med!