Hatar vinterhalvåret..
..När naglarna skivar sig och går sönder. När nagelbanden och huden runt naglarna går sönder och börjar blöda. När huden på hela kroppen blir torr, och börjar klia. När ansiktshyn blir torr och fnasig, och hudfärgen vitrosa. När man måste smörja in sig 10 gånger om dagen. När håret blir torrt och elektriskt och inget balsam eller inpackning verkar hjälpa. När man är solblond och utväxten blir grå på hösten. När man måste klä ut sig till en michelingubbe för att inte frysa ihjäl. När man måste hitta vinterstövlar och inte hittar några snygga. När man tappar eller glömmer vantarna titt som tätt. När man måste vänta på bussen eller tåget och det är svinkallt eller regningt.
När man försöker göra sig lite snyggare och gladare med brun utan sol, och det enbart resulterar i att man ser orange ut och luktar konstigt. När man har skor som läcker in. När vädret växlar mellan 5+ och 10- från dag till dag så att man aldrig vet vilken jacka och skor man kan ha utan att det blir för vamt eller kallt. När man halkar på en isfläck, helst när någon ser. När vädret är grått och äckligt. När man glömt mössa och öronen går sönder av köldsmärta. Att det är kolsvart 75% av dygnet. När man tappar lusten att göra saker för att undvika att gå ut i den kalla mörka världen. När man inte vet vad man ska köpa i julklapp till folk. När man skjuter upp julklappshoppningen i sista minuten och får trängas tilsammans med alla andra stressade människor i julruschens totalkaos. När julkalendern visar sig vara skitdålig. När Vakna med the Voice tar julledigt. När alla bra tv-serier tar julledigt.
När man bygger upp förväntingar inför nyår trots att man vet att det alltid slutar som total fiasko eller i bästa fall som en halvljummen kväll. Den hysteriska mellandagsrean. När jul och nyår är över och man har hela deppiga januari- och februari framför sig. När till och med ens favoritaffärer bara säljer gråa, svarta och bruna kläder. När folk blir sura och otrevliga bara för att det är vinter. När man är trött trots att man sover 10 timmar om dygnet. När man blir förkyld i tid och otid. När snöflingor piskar en i ansiktet p.g.a. den hårda blåsten. När andra åker på solsemester. När man är pank efter jul. När Alla hjärtans dag-skiten börjar tracka alla singlar i två veckor fram tills den fjortonde. När man tror att det äntligen börjar bli vår, och dagen efter vaknar man med snöstorm utanför fönstet.
När man försöker göra sig lite snyggare och gladare med brun utan sol, och det enbart resulterar i att man ser orange ut och luktar konstigt. När man har skor som läcker in. När vädret växlar mellan 5+ och 10- från dag till dag så att man aldrig vet vilken jacka och skor man kan ha utan att det blir för vamt eller kallt. När man halkar på en isfläck, helst när någon ser. När vädret är grått och äckligt. När man glömt mössa och öronen går sönder av köldsmärta. Att det är kolsvart 75% av dygnet. När man tappar lusten att göra saker för att undvika att gå ut i den kalla mörka världen. När man inte vet vad man ska köpa i julklapp till folk. När man skjuter upp julklappshoppningen i sista minuten och får trängas tilsammans med alla andra stressade människor i julruschens totalkaos. När julkalendern visar sig vara skitdålig. När Vakna med the Voice tar julledigt. När alla bra tv-serier tar julledigt.
När man bygger upp förväntingar inför nyår trots att man vet att det alltid slutar som total fiasko eller i bästa fall som en halvljummen kväll. Den hysteriska mellandagsrean. När jul och nyår är över och man har hela deppiga januari- och februari framför sig. När till och med ens favoritaffärer bara säljer gråa, svarta och bruna kläder. När folk blir sura och otrevliga bara för att det är vinter. När man är trött trots att man sover 10 timmar om dygnet. När man blir förkyld i tid och otid. När snöflingor piskar en i ansiktet p.g.a. den hårda blåsten. När andra åker på solsemester. När man är pank efter jul. När Alla hjärtans dag-skiten börjar tracka alla singlar i två veckor fram tills den fjortonde. När man tror att det äntligen börjar bli vår, och dagen efter vaknar man med snöstorm utanför fönstet.
Blabla.
Det är svårt att bli vuxen. Man trodde att det skulle gå över en natt, men så var det ju inte. Det är en lång hård väg och det kommer nya utmaningar hela tiden. Livet är inte längre att gå till skolan, engagera sig lite halvhjärtat i vad som sägs på lektionerna, skvallra med kompisarna och sen gå hem och kolla på nåt tv-program och kanske kolla lite i nån skolbok. Visst, jag stressade upp mig ibland över betyg och prov, men så mycket mer orostankar fanns det inte. Jag visste ju att studenten skulle komma en dag, men det var inget jag bekymrade mig över utan bara något jag längtade till. Det var då det riktiga livet skulle börja, tänkte jag. Vad som skulle krävas för att få fart på "det riktiga livet" var verkligen inget jag låg sömnlös över.
Och så kom dagen gymnasiet var ett minne blott. Att få jobb visade sig vara mycket svårare än väntat. Och när jag väl fick ett jobb, visade det sig att alla chefer inte är så gulliga, och att som provanställd har du inte mycket som kan rädda dig från såna. Arbetslös igen. Fick tag i ett nytt jobb. Som var så ensamt och tråkigt att jag blev deppig på riktigt. Och vad hände med drömmarna om att resa jorden runt? Nej, det var inte heller så lätt som jag i min naiva värld fått för mig. För det första behövs pengar. Massa pengar. Sedan krävs en massa övertalningsförmåga att få med sig vänner på sina små planer. Vännerna har dock sina egna små tråkiga planer och låter sig inte övertalas i första hand. Så här sitter man, fortfarande hemma i gråa Sverige, arbetslös för andra gången i en lågkonjunktur och väntar på en mirakel.Så, nej, livet som "vuxen" är inte alls den dans på rosor man trodde.
Och så kom dagen gymnasiet var ett minne blott. Att få jobb visade sig vara mycket svårare än väntat. Och när jag väl fick ett jobb, visade det sig att alla chefer inte är så gulliga, och att som provanställd har du inte mycket som kan rädda dig från såna. Arbetslös igen. Fick tag i ett nytt jobb. Som var så ensamt och tråkigt att jag blev deppig på riktigt. Och vad hände med drömmarna om att resa jorden runt? Nej, det var inte heller så lätt som jag i min naiva värld fått för mig. För det första behövs pengar. Massa pengar. Sedan krävs en massa övertalningsförmåga att få med sig vänner på sina små planer. Vännerna har dock sina egna små tråkiga planer och låter sig inte övertalas i första hand. Så här sitter man, fortfarande hemma i gråa Sverige, arbetslös för andra gången i en lågkonjunktur och väntar på en mirakel.Så, nej, livet som "vuxen" är inte alls den dans på rosor man trodde.
