bitterbabe

Jag har slutat bry mig om vad andra tycker. Det låter som en klyscha, men det är sant. Den där osäkra känslan som kunde infinna sig hos mig när jag var yngre när jag träffade nya människor har i stort sett försvunnit. Jag är inte längre rädd för att andra ska tycka att jag är tråkig, töntig, har fula kläder eller whatever. Jag är som jag är. Jag har min klädstil, min humor, min musiksmak, mitt sätt att vara och det tänker inte jag ändra på för nån annans skull. För in fact, det är OMÖJLIGT att vara älskad av precis alla. När jag var yngre kunde jag vara rädd för att ha för annorlunda kläder, sminka mig för mycket eller för mycket, erkänna att jag lyssnade på nån annorlunda musik, eller ha nån utstickande åsikt. Sånt kan jag bli så arg på idag. Det är så typiskt högstadiementalitet! Nu bleker jag sönder mitt hår no matter what andra tycker om det, blandar friskt rosa och rött med zebra leggings, och erkänner att jag är en feminstisk bitterfitta.