bitterbabe

Förresten är detta en riktigt töntig dag. Så typiskt amerikanskt, St Valentines day kan gå och ta sig. Det där jävla helgonet fanns säkert inte ens på riktigt.

Visa att du älskar någon, KÖP någonting till denna.

Tvärtemot vad kärlek handlar om. Pengar & materia bevisar inga känslor.

Sen är det ju roligt att alla singlar får äran att känna sig extra ensamma den här dagen. All reklam som man tvångsmatas med i över två veckor innan den här jävla dagen, tills man bokstavligen får kvälvningar. Skulle alltså lika gärna kunna döpas om till Alla ensamma hjärtans dag eftersom det tragiskt nog är vi som påverkas mest av dagens budskap.

Jag vill inte bli vuxen. Jag vill inte bli kvinna. Jag vill vara en flicka, om inte ett barn så åtminstone en tonåring, en ungdom.  Att vara tonåring är så jag. Jag hade ångest när jag fyllde 20. Det innebär en hemsk "vuxen-etikett". Hate it, hate it, hate it. Man måste bli ansvarsfull, ordentlig, mogen, rationell och allt det där tråkiga. Jag vill vara oansvarig, dramatisk, barnslig och oseriös. Och ytlig och utseendefixerad. En kärring vid femtio skrev idag i tidningen att "dagens ungdomar, numera 90-talister..." och jag slutade läsa. Artikeln handlade om mode och hur dagens ungdomar klär sig. Tack för den! Tack så jävla mycket, jag blir anklagad för att vara en gammal tant som inte har nåt koll på några trender. Som ett slag i magen var det. Ja, det kan tyckas att jag överreagerar, men jag har faktiskt redan bli-vuxen-ångest så det räcker, och så kommer det där. Nu tänker jag vägra bli vuxen. Om någon frågar vilket år jag är född är jag född 91. 90: orna är ju för fan redan gamla, sjutton år for gods sake! Efter sjutton går det bara utför. Eller efter att man fyllt arton iaf. Då blir man myndig och ska ta körkort, och sen tar man studenten och det är då helvetet brakar lös på riktigt; man måste komma på vad man ska göra av sitt vuxna liv.

Jag är rädd för att åldras rent fysiskt också. Jag vill inte ha rynkor, det börjar man ju få redan efter 20. Såna där "fina linjer" som bara blir grövre och grövre tills man ser ut som ett russin. Och huden blir slappare överallt, brösten blir hängigare. Jag får ångest när jag tänker på det. Jag är inte rädd för att dö, jag är rädd för att bli gammal, eller äldre. Jag vill alltid vara den där söta unga flickan som både pojkarna och männen vill ha.

You're nobody til somebody loves you
You're nobody til somebody cares
You may be king, you may possess the world and it's gold
But gold won't bring you happiness when you're growing old

You're nobody til somebody really loves you
So find yourself somebody to love

Av mitt namn att döma kan man förstå att jag är en person som är aningens bitter och gnällig av mig. Jag är faktiskt glad och positiv rätt ofta, men denna blogg har jag mer tänkt använda som ventilation till mina aggresioner som, som sagt ,dyker upp titt som tätt.

Nu när jag redan är lite lagom uppeldad tänkte jag bli sur, eller snarare förbannad, på en artikel jag läste på aftonbladet.se för ett bra tag sen, men som fortfarande gör mig upprörd. Det står om Topshops storlek "size zero" eller 32, som finns på deras Petite-avdelning, och enligt dem är det skandalöst att den ens existerar, för att det, med deras fina formulering är en storlek "som ingen frisk kvinna längre än 140 centimeter kommer i"

Läs skiten här

Tacka fan för den! Ja, jag är kort, och smal. Och jag kommer i denna fruktansvärda size zero. Men jag är 12 centimeter över 1,40. Menar de att jag är sjuk då? Konstigt, för jag har inte märkt det. Om jag hade vart undernärd så skulle jag lida av yrsel, trötthet, illamående, ont i huvet etc. betydligt oftare än vad jag gör. Antagligen hade jag vart lite hungrigare också. Men det är jag inte, eftersom jag alltid äter när jag är hungrig. Jag går dock inte så lätt upp i vikt, antagligen för att jag har en stark ämnesomsättning. Men det är tydligen inte tillåtet att vara smal naturligt? Har vi naturligt små och smala människor ingen rätt att klä oss i kläder i rätt storlek?

Jag håller absolut med om att Posh och Richie (innan gradviditeten) inte är bra förebilder. Benknotor som sticker ut lite varstans och utmärgladade ansikten är inte direkt hälsotecken. Men man kan vara frisk som en nötkärna och vara väldigt smal (surprise!) därför är det jävligt inskränkt av dessa skribenter att skriva att jag tillhör ett sjukt och hemskt ideal. Och jag fattar inte varför kärringarna inte tycks få in i sina skallar att Petite-avdelningen är för KORTA människor. Alltså kläderna är inte avsedda för 1,80-kvinnor på 40 kg, utan kanske 1,55-kvinnor på 40 kg, vilket är fullkomligt normalt. Jämför med en 1.80-kvinna på 65 kg - sure man är smal, men inget jävla svältande rangel!

Sen får väl jag be om ursäkt för att en sjuåring kommer i samma plagg som jag (fast det låter lite konstigt måste jag hålla med om) men då är det väl så. Naturen skapar människor olika, en del är korta, andra är långa. Jag har typ inte växt en cm eller gått upp ett kg sen jag var tretton, men det beror inte på att jag haft nån hemsk sjukdom, utan på att mina fullt friska gener skapade mig så. Världen skulle bli en så mycket trevligare plats om människor inte hade så mycket fördomar (det gäller allt - invandrare är kriminella, blondiner med stora tuttar är slampiga bitches, människor som bor på landet är korkade, alla smala tjejer har ätströrningar etc etc). Jag skulle aldrig komma på tanken att tycka att kläder över storlek 44 ska sluta säljas för då är man för stor och "ohälsosam". Det finns många friska större mäniskor, precis som det finns friska små människor. Respect that please!